För första gången på jätte jätte länge kände jag mig lite gladare idag. Maken har snackat med sonen. Ett långt allvarligt samtal som kanske fick honom att förstå att jag fortfarande är mycket dålig. Äntligen fick han nog upp ögonen för hur det står till här hemma. Vi har suttit ner och lunchat och fikat och haft det mysigt. Inga dumma hårda ord. Han var i stan och köpte julklappar till pappa och mig. Trodde faktiskt inte att han skulle göra det i år. Så arg som han har varit på oss. Hoppas att allt lägger sig nu. Hanna ska komma på fredag. Hon stannar till lördag eftermiddag och då kör dom hem till henne. På lille julafton ska dom till Hannas mormor och morfar. Hon ville ha Fredde med. I kväll kan jag lägga mig med en bättre känsla i magen. Det känns nästan som ett litet lugn.